Onceuponatime

Jag mumlade, puttade bort henne med handen och vände mig om.

Då satte hon sig på mig. Först ignorerade jag det.. Tills jag upptäckte att hon var naken.

"MEN FÖR I HELVETE!!" Skrek jag när jag hoppade upp ur sängen och höll henne på en armlängds avstånd.

"Du systej! Du dum!" anklagade hon mig och pekade på mig med sitt lilla finger.

Jag satte ner henne på golvet och tittade snabbt på klockan.

7:30... Jag gäspade och.. 7:30? ..... 7:30!!!!!!!!

Jag gav ifrån mig ett gällt skrik och började springa omkring i rummet. Varför? Varför? Varför packade jag inte upp mina kläder igår kväll!? Jag började förtvivlat slänga ut mina kläder över golvet i ett desperat sökande efter något snyggt. Allt detta svärande och klädslängande tyckte visst Sadie var ganska underhållande så jag kastade en tröja på henne... Som jag snabbt ångrade eftersom hon satte sig på den.

Efter 5 minuter gav jag upp och drog på mig det som jag slängt fram. Jag såg mig snabbt i spegeln och tittade på klockan.. 7:35... Ok... 5min till sminket och håret får räcka, sen springer jag som fan!

Jag satte upp håret i en slarvig bulle och täckte några finnar, fanns ingen tid för mascara.

Jag sprang ner för trapporna och ut genom dörren innan mina föräldrar hunnit reagera. Det blev alltid så mycket frågor när jag pratade med dom.

Ok. Nu hade jag 20min på mig att springa till skolan i Forks.

Jag började springa och tittade ner på klockan då och då. Helt plötsligt sprang jag in i något varmt.

"Men shit!" Utbrast jag. Jag tittade upp på en stor, vältränad kille. Han tittade inte ens ner.

Han såg lite rädd ut. Men han tittade inte ner. Han hade kort svart hår och bara ett par jeans på sig.

Han mumlade förlåt och sprang in i skogen.

"Jävla idiot" sa jag och fortsatte springa. När jag kom till parkeringen så var ingen där och klockan var 8:05.

Första dagen. Sen. Härligt.

Jag sprang in till expeditionen där jag fick ett schema.

Första lektionen.... Hmmm..... Historia.... Sal..... 36A!

Då var det bara 3 trappor kvar att springa upp!! U-N-D-E-R-B-A-R-T...

Leah kysste Josh och prästen förklarade dom man och fru.

Jag var så glad för hennes skull, detta var vad hon alltid velat och nu hade hon det.

Jag ställde mig upp tillsammans med min mamma och gästerna. Jag kände hur det stack till i ögonen men jag bet mig hårt i läppen och svalde ner gråten.

Efterfesten var för kort, jag ville ha mer tid med Leah. Tacka henne, för att även om hon varit en riktig bitch, så har hon alltid funnits där.

När Sam och Emily sagt ett gråtmilt farväl så smög jag fram och kramade henne.

"Tänker du lämna vargarna nu?" viskade jag med ett leende.

Hon skrattade och gav mig en snabb puss på kinden.

"Det får vi se när jag kommer hem."

Jag gav Josh en dunk i ryggen, men när alla stod och vinkade till dom så gick jag bort till borden och torkade ilsket bort en tår.

Jacob dunkade mig i ryggen och skrattade.

"Inte lätt att bli ensambarn ett tag nu va?" Skrattade han. Nessie satt på hans axlar och gav ifrån sig ett bubblande skratt.

Jacob satte ner henne på marken och jag satte mig ner på knä så att vi var på samma nivå.

"Har du ätit nån tårta da!?" Viskade jag. Tre år var hon nu men hon såg ut som en åttaåring.

Hon skakade på huvudet och lade sin hand på min kind.

"Du! Passa dig!" Sa jag och log mot henne.

Sam och Emily kom fram till oss. Sam höll 2 åriga Joshua i handen och hög gravida Emily höll i Joshuas tvillingsyster Louise.

Det kändes skönt att det hade blivit så bra mellan Jacobs klan och Sams.

"Jag tror nog jag tar en runda." Sa jag och log.

"Visst!" Sa Jacob samtidigt som han försökte få bort Nessie från sitt ben.

Jag gick bakom huset och drog av mig skjortan. Sedan sprang jag in i skogen.

Nästa morgon vaknade jag av Jacobs ylande.

"Faaaaaaaaaaaan....." Grymtade jag. Men Jacob ylade igen, och igen, och igen.

Jag fattade att något var fel så jag hoppade upp ur sängen och sprang igenom trädgården.

Tröttheten var som bortblåst. Och jag märkte nästan inte att jag råkade gå in i någon. En tjej.

Jag mumlade förlåt och sprang in i skogen.

Inget svar.

Inget svar.

Jacob lät fundersam.

Jag sprang vägen mellan La Push och Forks.

Jacob grymtade till svar.

Men... Jag kisade mellan träden. En tjej som sprang. Juste!! Hon tjejen som jag gick in i.

Kanske borde säga förlåt..

Ja, det är nog bäst så.

Fan... Jag har inga kläder...

Men.. Ändå.. Hon kanske behöver hjälp... Med... Något..

Jag sprang bredvid henne i skogen medan hon sprang på trottoaren.

Hon såg sig snabbt omkring och i en tredjedels sekund så möttes våra ögon.

Shit..

Jag vände om och sprang tillbaka.

Jag måste träffa henne igen. Jag bara måste.