Onceuponatime

"Så.. Ni har 3 veckor på er att göra detta arbete, det ska bestå av en film och en uppsats. Gör ert bästa vi snackar 40% av era slutbetyg här." Sa Mr. Dickson och lyfte på ett av sina ögonbryn. Klockan ringde och alla gick till lunchen.

Jag tog en portion av det som såg ätbart ut och satte mig ensamt vid ett bord borta vid fönstret.

Jag såg ut på skogen medan jag petade på min bagel. Jaha... vad skulle jag skriva om då? Träd? Ekorrar?

Hans ögonbryn skulle nog resa sig ända till hårfästet då.

Någon harklade sig lite diskret bakom mig. Jag vände mig om och möttes av tre par ögon.

"Hej." sa jag automatiskt och log.

Den korta blonda tjejen log tillbaka.

"Hej! Jag heter Anna!" Sa hon och satte sig ner bredvid mig. Den mörka killen med snagg och fotbollströja satte sig ner bredvid henne och den brunhåriga killen satte sig mittemot mig.

"Detta är Charles!" Sa hon och pekade på den mörka killen. Han log brett åt mig och sträckte sig över bordet för att skaka hand.

"Tjoo! Trevligt att träffas!" Jag log tillbaka "Detsamma!"

"Och det är Ethan" Sa Anna. Ethan tittade på mig och log.

"Jag heter Jenny." Sa jag och tittade lite noggrannare på dom.

Anna var kort och hade kritvitt, spikrakt, blont hår som hängde i en snelugg för ögonen. Hon var söt med blek hy och bruna ögon.

Charles var lång... Väldigt lång. Han hade stora muskler och han var svart som natten, snygg var han, med riktigt mörka ögon och ett stort leende.

Ethan var också lång, han hade mörkt hår och var lite solbränd, han såg italiensk ut, men han hade väldigt ljusa ögon.

Alla tre var riktigt trevliga och bodde i Forks allesammans. Det visade sig att Ethan och Charles gick i årskursen över mig och Anna, men att Anna satt bakom mig på nästan varje lektion.

"Men du? Du bor väl i La Push?" Frågade Anna efter att vi diskuterat vad vi skulle skriva om.

"... Jo...?" Svarade jag medan jag tuggade på min bagel.

"Du kan ju... Hur man säger? Forshka om dom??" Sa Ethan, det visade sig att han var fransk och bröt väldigt starkt.

"Vilka?"

"Indian stammen!" Svarade Anna.

"Jahaa, men vaddå? Ska jag gå runt och intervjua dom då eller?" Frågade jag.

"Höhö Black familjen har ju ganska hög status där. Dom kan du fråga." Sa Charles.

"Jo, det kanske jag ska göra. Vi får se. Men jävlar!! Vi börjar om tre minuter Anna!"

"Shit! Kom så går vi, hon gav Charles en kyss på kinden och Ethan en klapp på huvudet, sedan sprang vi till biologi lektionen.

STANNA DÄR!!! Skrek Jacob på mig, han hade en tendens att tänka oerhört högt..

Men jag stannade såklart.

Något är FEL! Fortsatte han. Och han hade rätt, något kändes udda. Jag drog bort överläppen och visade tänderna.

Jag kände hur han försvann och efter några sekunder så var jag ensam.

Jag började springa runt i skogen och letade efter spår. Det var ingen vampyr. Jag var helt säker på det.

Jag sprang runt i flera timmar utan att hitta något spår och utan att Jacob kom tillbaka.

Det kändes lite tomt i huvudet.

Jag drog med tassarna över den jordiga marken.

Jag tog satts och sköt mig själv framåt in i skogen. Farten var helt otrolig.

Jag ylade högt och tryckte mig snabbare framåt.

Jag ylade en gång till men avbröts i mitten av att jag ramlade ner för ett stup. Samma stup som Bella dykt från för flera år sedan.

Sen bröt jag genom vattenytan. Jag debatterade en kort sekund om det vore smartare att skifta tillbaka till min människo kropp men kom på att det skulle vara varmare och lättare att simma mot strömmen när jag var varg.

Pauls, Jareds, Sams, Embrys och Jacobs röster trängde in i huvudet.

Quils skratt var uppenbart och högt.

Dom skulle aldrig släppa det här, jag tittade upp och där stod alla 6 och tittade på mig. Quil och Embry låg däremot på rygg och skakade. Av skratt.

PASSA ER JÄVLIGT NOGA! Varnade jag dom.

Ja,ja,ja! Svarade Quil och ställde sig upp.

Simma upp på land och håll dig i människo skepnad tills jag kallar på dig. Sa Jacob. Han var arg uppenbarligen.

Visst! Svarade jag

Quil stick hem och lägg några kläder på stranden till Seth. Sa Sam.

Ha.Ha.Ha. Väldigt roligt. Svarade jag. Men dom hade redan gått.

Det tog mig en stund att komma upp på land. Och efter 20m så lyckades jag komma upp på grunt vatten. Jag bytte skepnad snabbt och tittade vilt omkring mig efter kläder. Och som tur var så låg det ett par jeans på stranden. Dom låg någorlunda nära vattnet så jag hämtade dom och satte på mig i det grunda.

När jag gick längs stranden så kändes mina ben som gummi och jag var tvungen att stanna vid en stor sten för att kunna vila lite. Jag tog tag i stenen och försökte andas i normal takt. Jävlar vad det var strömt!

Jag hörde att någon gick längs stranden men jag orkade inte bry mig. Det var säkert Quil som kommit för att skratta lite mer åt mig.

"Är det du so-"

"Stick härifrån!" Väste jag utan att titta upp.

"Va?"

Jag tittade snabbt upp när jag inte kände igen rösten.

Shit också....

Efter gympan så var jag helt utmattad och var helt säker på att jag skulle dö på vägen hem.

"EY! JENNY!" Charles mörka bas hördes över hela parkeringen. Anna, Charles och Ethan stod vid en röd van längst bort på parkeringen. Jag sprang över till dom.

"Haha! Du trodde väl inte att vi skulle låta dig GÅ hem!" Skrattade Anna.

Jag satte mig ner längst bak tillsammans med Anna i Ethans 'Groovy van'. Vi bestämde att vi skulle måla den alla fyra på Lördag. Dom släppte av mig vid stranden.

"Black killen bor här nånstans!" Sa Charles.

Jag log för mig själv när jag gick på stranden. Jag hade knappats trott att det skulle gå såhär bra på första dagen.

Nu gällde det bara att hitta den där Black. Hmm.. Jag gick längs stranden en stund tills jag kom till ett litet rött hus som låg inbäddad i en liten skog precis där stranden slutade.

På den svarta brevlådan stod det B. Black det måste ju vara här då.

Jag knackade på dörren. Inget svar. Knack. Inget svar. Det var uppenbarligen ingen hemma. Skit också!!

Jag gick tillbaks längs stranden med rask takt tills en skugga lite längre bort fick mig att sakta ner. Jag joggade fram till pojken. Han hade ryggen mot mig och lutade sig mot en sten.

Det kanske var Black killen.

"Är det du so-" Började jag men han avbröt mig.

"Stick härifrån!" väste han.

"Va?" Vad hade jag gjort?

Han tittade på mig och hans ansiktsuttryck blev förskräckt han stirrade på mig i ungefär tre sekunder.

"Oj! Shit! Förlåt! Jag trodde att du var någon annan!" Förklarade han och kom fram till mig.

Sedan stannade han igen och stirrade på mig.

"Nä det är lugnt." Sa jag och log. Han stirrade på mig men plötsligt gav han mig ett stort leende.

Utan förvarning så tog han mitt ansikte emellan sina jättehänder.

"Vad gör du!?" lyckades jag fråga men han var för stark. Han gjorde inget. Han bara... Tittade på mig.

"MEN DET ÄR JU DU!!" Utbrast han plötsligt.