Once upon a time, kapitel 1
Once upon a time
Kapitel 1
Säkerhet
4/8 2008
Tankarna gick långsamt när jag sprang genom skogen. Spring, spring dom kommer, fortare, fortare.
Ryggsäcken kändes onödigt tung och mina ben skulle nog inte klara mycket mer.
Tog det aldrig slut? Kunde jag aldrig gömma mig?
Just då öppnades skogen och jag marken försvann från under mina fötter, ena sekunden flög jag, andra sekunden sjönk jag. Vattenytan kändes som krossat glas mot min hud och jag sjönk som en sten.
Jag sträckte desperat med ena handen efter vattenytan, mot ljuset.
Detta var inte vad jag ville. Eller var det egentligen det?
Fanns det inget annat sätt? Ingen annanstans att gömma sig?
Vattnet omfamnade mig och jag greps av panik, men sedan kom en annan känsla, ett annat ord stormade i mina tankar.. Ordet var tyst, simpelt och betydelsefullt.
Ja.
Jag lätt mörkret omfamna mig och slappnade av. Äntligen, nu skulle det ta slut.
Min mun öppnades och samtidigt som jag försökte hämta andan så strömmade det ut vatten ur munnen på mig.
Jag hostade samtidigt som mina ögon försökte justera till ljuset och fokusera på alla människor omkring mig.
Nej.
'Once upon a time' bullshit.
Ingens historia börjar så. Och ingens slutar med 'Happily ever after' heller.
Allt hade gått fel den dagen. Eller den kvällen rättare sagt. Två år hade gått sen dess och mina föräldrar hade precis börjat lita på mig igen.
Dom litade på att jag inte skulle försöka ta livet av mig, igen. Men dom fattade inte, dom fattade ingenting. Det är klart att dom inte gjorde. Jag kunde ju inte berätta. Jag kunde inte berätta för någon. Men nu, nu flyttade vi långt bort från dom. Dom 8st som kallade sig själva för beskyddare, som sa att dom gjorde rätt. Gjorde dom verkligen rätt när dom jagade mig genom en skog och nerför ett stup!?
Vad ville dom mig egentligen?
Varför ville dom ha med mig i sitt gäng?
Monster var dom. Stora. Skrämmande. Monster.
Vi hade i alla fall flyttat till ett säkert, litet och kallt ställe. La push.
Kommentarer
Trackback
