Onceuponatime

Plötsligt kände jag igen honom, det var honom jag hade gått in i.

"Jahaa, hej! Jo du, förlåt för det där imorse-" Jag hann inte klart innan han avbröt mig. Han höll fortfarande i mitt ansikte i sina händer, men höll inte så hårt längre. Han var mer, försikigt, som om jag kunde gå sönder hur lätt som helst. Eller som om jag kunde försvinna när som helst.

"Nejnejnejnejnej! Jag ska be om ursäkt!!" Sa han snabbt.

"Jaha.. Näe. Jag ska be om ursäkt. Förlåt. Så nu är det klart." Jag log mot honom och han log tillbaka.

Han kom plötsligt ihåg sina händer och släppte mitt ansikte. Det kändes fel. Att han inte rörde mig längre.

"Är det du som är Black killen?" Frågade jag.

"Menar du Jacob? Jacob Black? Näe.. Han.. Jag känner honom, om du vill träffa honom alltså.." Sa han och tittade ner.

Det var inte förens nu som jag märkte att han var helt blöt.

"Men herregud!! Har du badat eller!" Sa jag och skrattade samtidigt som jag tittade på hans blöta jeans och hår.

"Mmm... Typ.. Jag dök.. Lite..." Sa han.

"Va!? Oj, ja bara du inte fryser så.."

"Hehe, nä jag fryser inte så lätt!" Sa han och skrattade. Jag log mot honom även om jag inte riktigt förstod vad som var så roligt..

Jag tittade på honom.. Va söt han var ändå.. Fint leende.

"Så varför ville du träffa Jake?" Frågade han.

"Jo, jag håller på med ett skolprojekt om indianerna här omkring. Mina kompisar sa att han visste mycket." Sa jag.

"Jo men jag kan ju hjälpa dig då!" Sa han.

"Jag är ju från den stammen!"

"Tack! Det skulle vara jättesnällt. Umm.. Skulle du ha något emot om vi började nu?" Frågade jag.

"Det är klart att vi kan börja nu!" Sa han och log.

Jag tittade upp på himlen.

"Det ser lite trist ut. Kom hem till mig så kan vi prata där!" Sa jag. Han log och nickade. Det skrämde mig lite, hur jag kunde lita på honom så lätt.

Vi promenerade hem samtidigt som jag berättade för henne om hur många det var som bodde kvar och vilka som en gång varit ledare.

Hennes hus var stort, stort för att vara i La Push. Det hade två våningar och var ganska litet på storleken. Hon öppnade dörren och sa att vi kunde sitta i köket. Jag satte mig ner på en av kökstolarna och tittade på henne medan hon tog fram något att dricka. Hon var så fin.. Med långt mörkbrunt hår och gröna ögon.

"Såå... Hur länge stannar ni i La Push?" Frågade jag nonchalant.

"Jag tror det är permanent." Ja hon medan hon ställde ner två kaffekoppar på köksbordet och vände sig om för att hämta något i sin väska.

"Eller ja, åtminstånde tills jag börjar på universitetet då.." Sa hon och log.

"Hur gammal är du, då?" frågade jag.

"15 fyller 16 i Augusti." Sa hon och log.

"Men.. Hallå? FÖR I HELVETE!" Sa hon och började gräva i väskan.

"Vad-" Men innan jag hann avsluta meningen så hade hon vänt hela sin väska upp och ned på golvet.

Hon bara stod där och stirrade på den.

"HAHAHHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHA!!" Jag kunde inte hjälpa det. Hennes min!

"Åh väldigt roligt!" Sa hon sarkastiskt men log.

Jag hjälpte henne plocka upp sina saker tills hon hittade pennan som låg där nånstans.

"Vad heter du förresten?" Frågade hon.

"Seth. Seth Clearwater. Vad heter du?"

"Vilket fint namn.. Jag heter Jenny. Jenny Forest."