Onceuponatime

"Jenny" Mumlade han för sig själv.

Båda satt hukade på golvet. Jag kände igen mig direkt och började tänka på alla tonårs filmer man sett som liten när det var i just denna scenen, när paret reste sig upp, som dom kysstes.

När vi reste på oss så gick det långsammare än jag trodde. Det var som om båda ville ha ögonkontakt. Det var svårt. Nästan omöjligt att slita blicken.

Till slut så harklade jag mig och båda tittade generat ner i golvet.

Jag såg mig desperat omkring medan jag letade efter något som jag kunde prata om.

"Vill du ha lite... ehm.. Vatten?"

Jag ångrade mig att jag frågade.

"Oj, jag menar läsk!" Sa jag snabbt och tog ut två glas.

"Visst." Sa han och satte sig ner på en av köksstolarna.

Medan jag stod med ryggen vänd mot honom så försökte jag sakta ner andningen. In... ut..... In.... Ut...

Jag harklade mig igen innan jag vände mig om, ställde ner glasen på bordet, satte mig ner och började anteckna.

Jag kände hur han iakttog mig medan jag skrev ner allt han hade sagt på vägen hem.

Jag tittade up på honom igen efter tio minuter.

"Så! Var det nåt mer? Typ legender?" Frågade jag och lutade mig bakåt på stolen.

"Jag tänkte faktiskt att, asså... Om du skulle vilja... Typ... Ne... Ne.. Det var inget." Sa han.

"Men jo! Säg!"

"Nej.. Du skulle inte vilja."

"Joo!!! Säg nu!" Sa jag och satte händerna i bordet. Han log och lutade sig framåt.

"Jag undrade om du ville komma på en lägereld.. Med min typ.. Stam?"

Jag blev helt tyst.

hans leende försvann och han såg lite desperat ut.

"Asså jag menar inte som en familj grej! Det är typ bara kompisar! Vi berättar om legender och historier om stammen men jag fattar om du inte vill komma det är lugnt!!"

Sa han snabbt och såg nästan lite rädd ut.

"Jo men jag vill komma!" Sa jag och log. Hela hans ansikte lös upp med lycka.

"Okej.." Sa han och log ännu bredare.

"Men jag måste dra nu!" Sa han och ställde sig snabbt upp.

"Okej! Umm.. Vi ses....?"

"I övermorgon!! Kl 8!! På stranden!!" Sa han och sprang ut genom dörren. Jag tittade efter honom och såg hur han försvann rakt in i skogen.

JACOB!!! Jag sprang så fort jag kunde. Jag ville berätta för någon så fort så möjligt. Att jag hittat den mest underbara personen på jorden!

Vad? Frågade Jacob.

JAG HAR HITTAT HENNE!!!!! HON FINNS! HON FINNS!!! Skrek jag i huvudet. Jag ylade samtidigt för att ropa på dom andra.

Vad heter hon? Frågade Jake och började springa mot mig. Han lät gladare nu än vad han gjort förut.

Alla hade skiftat och sprang mot mig och Jake.

Tysta! Låt honom berätta! Sa Jacob och tittade på mig.

Jag tänkte på hennes långa fina hår och stora ögon, hennes hjärtformade ansikte och hennes leende.

Hahaaa! Grattis! När får man träffa tjejen dåra? Frågade Jared.